| |
|
På Billsbo har vi arbetat med målgruppen missbrukande unga kvinnor sedan 1986. Genom åren har frågeställningar kring behandling kring flickor och kvinnor utkristalliserats; vad har jag för syn på våra ungdomar i ett könsperspektiv? Hur påverkar mina värderingar innehållet i verksamheten och mötet med våra ungdomar? Vad får det för konsekvenser för individen efter behandlingstiden? Det sociala arbetet handlar i stor utsträckning om att hjälpa och leda människor från utsatthet och utanförskap in i samhället med dess normer och värderingar. Som socialarbetare befinner man sig emellan samhället och individen och har till uppgift att förmedla samhällets normer samtidigt som man blir ett språkrör för utsatta grupper i samhället. I en undersökning av de den kvinnliga missbrukarvården i Sverige som blev färdig 2002 upptäckte jag att den rådande missbrukarvården är bärare av traditionellt könsrollstänkande och institutioner organiseras utifrån omedvetna genusföreställningar. Jag fann två traditioner inom institutionsvärlden – en som bemötte flickorna utifrån att korrigera deras normbrytande beteende med fokus på deras sexuella erfarenheter och uttryck och en som talade om att stärka kvinnoidentiteten och skapa en frizon utifrån samhällets traditionella könsrollsmönster. Senare års forskning kring vård, behandling och kön visar också att kön har stor betydelse inom ungdoms- och missbrukarvården. Flickors och kvinnors generella underordning reproduceras inom institutionsvården och könade föreställningar påverkar bemötande och insatser på ett omedvetet och cementerande sätt. Flickor beskrivs som långsinta, tysta, manipulerade, självdestruktiva, inåtvända och ledsna medan pojkar beskrivs som arga och raka. Flickor anses ofta som mer svårhanterliga och krävande än pojkar. På samma sätt definieras kvinnlig och manlig behandlingspersonal utifrån ett traditionellt könsrollstänkande. Kvinnorna inom institutionsvärlden får ofta ”mjuka” uppgifter medan männen tilldelas gränssättande uppgifter. På samma sätt organiseras institutionerna utifrån könsstereotypa föreställningar – kvinnliga behandlingsintitutioner skapar utrymme för reflektion och relation medan manlig institutionsvård präglas av arbete och fysträning. Kvinnobehandling präglas av hemlika miljöer och passivitet medan manlig behandling präglas av aktivitet och sysselsättning som påminner om lönearbete. Tydliga föreställningar präglar vårdens utformning där kvinnans väg ur missbruk anses gå via samtal och egen reflektion medan mäns väg ut ur missbruk bör innehålla sysselsättning och ska inte innehålla passiva stunder. Vi anser att de omedvetna och medvetna föreställningarna kring kön påverkar klienter och elever inom den sociala vården på ett negativt sätt. Inom vården pratar man om att stärka självkänsla och självförtroende hos individen. Då är det viktigt att bidra med en kritisk syn på samhällets generella genusstruktur. Om våra ungdomar kan få en förståelse för sig själva och sin historia utifrån ett sådant medvetande ökar förutsättningarna till stärkt självkänsla. Vi organiserar och utvecklar verksamheten utifrån ett kritiskt könsrollsperspektiv. Det innebär att vi möter ungdomarna främst som individer – inte som kön. Vi anser att det är viktigt att ungdomarna ska göra egna självständiga val, att de ska få en möjlighet att utveckla egna intressen. Vi förmedlar också en kritisk syn på samhällets värderingar av kvinnligt och manligt och den syn som västerländsk ungdomskultur förmedlar kring kön. Massmedia ger idag en idealbild av kvinnan som ska vara ung, vacker, framgångsrik och sexig och mannen som stark och potent. Utseendet har en oerhörd betydelse och kopplas till sexualitet inom nästan all ungdomskultur. Att duga som den man är blir ett viktigt budskap i vår verksamhet. Billsbos program bygger på både aktivitet och tid för reflektion. Arbetsträning, fritidsaktivitet, social träning och samtal utgör lika viktiga inslag. Det ska erbjudas utvecklingsmöjlighet för varje individ utifrån egna förutsättningar, önskemål och behov. På så sätt försöker vi bryta traditionella könsrollsmönster och samtidigt öka förståelsen för den egna historian. Vi lägger stor vikt vid att utveckla genusperspektivet på olika nivåer i verksamheten. Vi ska under våren 2009 bedriva en forskningscirkel med fokus på verksamhetens genusarbete för att förtydliga och utveckla detsamma. Framöver vill vi också undersöka vad detta arbete får för konsekvenser för individen efter behandling att öka medvetenheten om genusstrukturen och den samhälleliga över- och underordningen så kan man lättare förstå sin egen historia. |